En tolvårig trummis i klassen,
Bankade vettet ur overhead-projektorn.
Och där stod du och skriker dig gul och blå - 1982,
Det var då,
O det var du och jag Jerker.
Nanananana
Det var då, o det var du och jag Jerker,
Inget kunde hindra oss,
Inte trettio skeptiska blickar.
Det var på liv och död förstås.
Det var fredag och klassens roliga timme.
Vi spelade playback
Och mimade till en sång om väderflickan Åsa Bodén.
Det var plankat på Village People,
En cover på YMCA.
O du,
Ja det var du och jag Jerker.
Nanananana
Det var du, ja det var du och jag Jerker,
Vi hade redan nått vårt mål,
Vi var redan bäst i världen.
Jag var din och du var min idol.
Jag drömmer mig bort i en lång limousin,
Med tonade rutor där ute på världsturné.
Det finns inga hinder, det finns inget stopp
För vår oemoståndliga känsla för pop.
O du,
Ja, det var du och jag Jerker.
Nanananana
Det var du, och du kom ifrån Närke,
Och jag kom ifrån Göteborg.
Och vi övade ute i skogen,
Ner emot Vallhamra torg.
Nananana
O det var du och jag Jerker.
Nanananana
Det var du,
Ja det var du och jag Jerker,
Vi hade redan nått vårt mål,
Vi var redan bäst i världen.
Du var min idol.